And awaaaaay we go!

Thursday, June 28, 2018
Warsaw, Masovian Voivodeship, Poland
När jag med grus i ögonen lämnar över passet till tjänstekvinnan och för femtielfte gången lämnar min packning på ett separat band från alla andra resenärer så slår det mig återigen; det här händer otäckt ofta. Jag måste i princip alltid lämna min väska på ett separat band eller öppna och gå igenom dess innehåll med tullpersonalen. Så länge jag inte ger över mitt pass så är jag safe och väljs endast ut slumpmässigt, såsom alla blir, för att undersöka droger i packning eller spårämnen av sprängmedel på händer och fötter. När jag däremot viftat fram mitt pass så blir slumpen snarare lag och jag tycks alltid stå och rota bland mina egna prylar eller besvara frågor medans mina medresenärer står och väntar. Kanske har jag någon slags prick i registret sedan jag kört fast i tullen i Ryssland och i Kina eller så har jag hamnat i något terrortjafsregister på grund av att jag läst publikationer av stolpskottsgrupper som IS, Al nusra och Aum shinrikyo. En sak är i alla fall säker: Jag tog mig efter kontroll igenom tullen ännu en gång och har nu smugglat mig själv, ett tält, tio dagars mat och en påse jordnötter (Är egentligen mjältbrandspulver) ned till Polen. Det är här denna resa tar sin början.

Målen hålls fruktansvärt vaga och trots att jag och min resekamrat Laura har stakat ut en ungefärlig rutt så är i realiteten allt öppet för tolkning. På vår väg genom Polen, Slovakien, Österrike och Italien så kommer vi troligtvis tänka i inkrement två dagar och således ta beslut baserat på vad som känns bra just då. Några saker kommer dock betas av från den ohyggligt långa listan av saker man måste göra i livet. Jag har länge velat se hur bergskedjorna i öst ser ut och jag måste se Auschwitz.

Vi landar i Warsawa efter att ha slafat på Lisa och Antons soffa i Stockholm och liftat till Polen med Ryanair för strax över hundralappen, kan dock inte säga att jag är glad att se dem efter hur det slutade senast. Warsawa visar sig vara en stad som på papper ser ut att vara en enorm och stressig turiststad men i realiteten snarare är en sömnig och relativt tillbakalutad upplevelse, i alla fall om man håller sig lite på bakgatorna. Många gånger när vi går på promenadstråk och sätter oss i parker så är det nästan folktomt. Detta är sannerligen inte mig emot, jag känner inte för att trängas med folk och hälsa på människor alltför mycket, det varierar hur social jag är att träffa nya människor och just nu är jag mer sugen på att undersöka platser utan att behöva klättra över andra människor, det enda jag känner för att klättra över är bergskedjorna i söder.

Vi hittar på mycket bus i Warsawa men gör allt i snigelfart, vi undersöker det brutalistiskt designade universitetet och promenerar runt i dess asmysiga takträdgård. Vi hittar små lokala shoppar för lerugnsbakade ostbröd, bouleplaner, tibetansk snabbmat, bänkar som spelar Chopin, den okände soldatens evigt övervakade grav, fiskdammar och allt däremellan. Vi hittar även en väldigt sliten snabbmarknad av märket Biedronka som ligger under en balettskola för barn, där köper vi snuskbillig ölkorv och råvaror att göra egen mat på hostellet med, eftersom vi inte kan läsa polska så vet vi ibland inte vad vi köper för något och väljer att kalla det mystery meat. Vi besöker en liten och minst sagt unik utställning som bara består av ett enda rum med en stor cylinder i mitten med små titthål in i och små pallar att sitta på. Detta är en fotoplastikon, en uppvisningsstudio för stereoskopiska fotografier. Stereoskopi är en fototeknik gammal som gatan där en kamera tar två bild på samma mål med linser som är separerade från varandra tillräckligt långt för att simulera djup i bilden på samma sätt som våra två ögon gör. Effekten när fotona läggs på varandra är idag inte spektakulär men rätt mysig och folk tappade säkert brallorna när de såg dessa bilder i slutet av 1800-talet. Vi sitter ensamma i det lilla rummet och tittar på gamla foton från förra sekelskiftet som föreställer allt från timmerflottning, promenadstråk i nationalparker och sömniga småbyar. Vi testar shots i en shotbar nedanför gamla stan för att se om det är något recept vi kan komma ihåg till partajen i Sverige, Blowjobs, Bees och Strawberry delights är alla helt reko. På en av huvudgatorna där spårvagnar bankar förbi med sitt mysiga metallskrammel hittar vi en liten bokaffär som säljer pyttesmå böcker. Dessa är nog små för att gå att kånka på upp i de höga tartarbergen, jag hittar valda delar ur Odysséen av Homer och La distanza della luna av Italo Calvino, Laura hittar El jardín de senderos que se bifurcan av Jorge Luis Borges. Inte illa pinkat!
Vi gör även ett par mer seriösa och kanske viktigare stopp på stadsbesöket med, det finns nämligen mycket viktig historia att undersöka här. Vi söker oss först till den enda kvarvarande delen av Warsawaghettot, en liten liten mursektion som ligger gömd på innergården av några bostadshus där gamla gummor vattnar blommor och en katt ligger och sover. Här finns en liten murbit inte mer än fyra meter tvärsöver med en enkel minnesplats för att ihågkomma de Judar som hölls fångna i den inmurade stadsdelen under ockupation av staden. Hundratusentals packades samman, ofta flera familjer i varje liten lägenhet för att sedan pinas och förudmjukas av nazisterna i väntan på att koncentrationslägren i landet skulle färdigställas. Av tusentals livsöden finns endast lite tegel kvar verkar det som, alla andra spår av den fruktansvärda tiden i stadens historia har suddats bort totalt eller installerats i något av de många museerna i staden. Vi besöker även Umschlagplatz för att se den plats där deporteringarna av de nazisterna ansåg vara oönskade skedde; Judar, Romer, homosexuella och politiska fiender gick alla ombord på tågen mot förintelselägren på denna plats. Men djupare än så dyker vi inte, om någon vecka så anländer vi nämligen till deporteringstågens slutdestination och där kommer vi få en mer än tillräcklig dos av operation Reinhardts fasor. Istället, för att komma i bättre tankar, strosar vi igenom gamla stan och glor på dess arkitektur, statyer, konst och affärer. Den faktiska gamla staden är liten och lite turistifierad men rätt vacker. Jag blir ledsen när jag ser hur nytt och polerat allt är dock, det är nämligen en påminnelse om att i princip hela stadsdelen är restaurerad delvis eller helt efter att ha smulats sönder under kriget. Så mycket som gått förlorat.. Det sticker till i historiehjärtat.
Inne i gamla stan stöter vi av en händelse på något riktigt spännande. Vi får nämligen se inspelningen av vad som verkar vara en kinesisk actionfilm som heter My secret agent. I scenen vi bevittnar springer en kvinna ut på gatan, tittar förvirrat omkring sig och piper något ohörbart. Sekunden hon gör detta flyger en man ut ur skuggorna och tacklar skiten ur henne så de båda dräller ned i marken varpå ett koppel med turist-statister joggar fram och står och kacklar över de båda actionhjältarnas kvaddade skepnader. Well, måste söka rätt på den filmen och se hur slutresultatet blev I guess. En rolig treat var det i alla fall!
Staden är sammanfattat ingenting som knuffar mig ur stolen men överlag en mysig stad med en hel del småsaker att kika på, framförallt behaglig är den tidigt på morgonen innan staden vaknat. Kan rekommendera den som en plats att umgås och strosa, lyssna på musik och handla öl.

Comments

2025-02-06

Comment code: Ask author if the code is blank