First class downgrade

Thursday, July 12, 2018
Uzhhorod, Zakarpattia Oblast, Ukraine
Hur många gånger har jag inte undrat varför jag inte besökt Uzjhorod? Tusentals! Nä aldrig har det hänt förstås men man ska aldrig vika av från något nytt! Vi tuffar med en trött slovakisk buss in kl 23 på kvällen in till en till synes helt övergiven stad vi inte hade hört talas om för en vecka sedan. Det tog oväntat lång tid att ta oss igenom gränskontrollen och behövde lydigt dissekera våra ryggsäckar och presentera alla toalettartiklar till de minst sagt omuntra ukrainska militärerna. Alla här verkar överarbetade och generellt trötta på allt så vi smälter in perfekt på de glesbefolkade gatorna. Ortodoxa kyrkor, Totalrostade GAZ-lastbilar och spottputsade BMWs antyder att vi faktiskt har snubblat så pass långt österut att vi nu står under den sanna östeuropeiska (möjligtvis ryska) kultursfären. Inte mig emot, länge sedan jag upplevde den och jag har helt ärligt inget emot den, man får vara ifred, allt blir billigare och du är alltid inom armlängds avstånd från en flaska kall vodka. Efter en mellanlandning och snabbsovning på ett tillfälligt hostel hittar vi äntligen till basen för veckan, ett helt eget hotellrum på det snorbilliga Hostel na Pidgradskiy och bäddar in oss ordentligt med krabbchips och salta fiskar. Uzjhorod är nedsutten och skräpig, luggsliten, oestetisk och alldeles.. alldeles underbar. Rena rama paradiset för den som vill komma bort lite men ändå vara på en plats där det spelas på gatorna och finns större butiker. Vi promenerar ned i en fullkomligt vildvuxen botanisk trädgård där vi klappar katter och visslar på fåglar, badar och kör akrobatik i en publik swimmingpool som såg ut att vara från 60-talet samt promenixar ned mot älven eller upp mot den obskyra stadsborgen. Varje morgon köper vi kaffe av en robotkvinna med en liten egenbyggd kaffebil, vid lunchtid sätter vi oss med de gamla grovarbetarna på gatukiosken och dricker vodka direkt från frysen och på kvällen käkar vi piroger som vi köper av någon av alla babusjkas som sitter och säljer sitt egenbakade på trottoarerna.
Allt är dock inte bara rena drömmen här, eller i alla fall för alla invånare. Det är självklart är det klurigt att mötas av sopberg nere i underjordiska valv vi utforskar, se alkoholister avdäckade på gatan eller se romska gatubarn gräva i sopor och slåss med lokalbefolkningen men som vanligt är det ett nyttigt uppvaknande till hurdan världen är och vad vi faktiskt är; verklighetsflyktingar och turister i en värld vi dragit vinstlotten i. Utan att bli överdrivet spirituell eller inleda en utläggning om Aureliansk stoicism så kan det kort sägas att det faktiskt är sant att man blir tacksam och glad över vad man själv har när man ser världen, att de andra kulturer, socioekonomiska förhållanden och människor är ofta en reality check att vi i Sverige lever extremt extravagant och plastigt. I sanning skulle vi alla faktiskt kunna leva mindre och vara lyckligare med mindre om vi bara fick lite självdistans och testade. Självklart tänker ni att detta är självklarheter och rätt enkla tankebanor och jag håller med men ändå tycks man inte kunna ändra varken sitt eget eller andras beteenden efter att ha uppmärksammat dem. Synd att man har så lite tid till övers att filosofera nuförtiden.
Gulasch i bröd, kalvhjärna, vatten på lösvikt och en konstig ost med en massa dreglande barn på förpackningen. Vi fyller magsäcken och ryggsäcken och traskar tillbaka till stationen för att bussa till nästa framgissade destination, även denna gång vald av ekonomiska skäl. Jag plockar slutligt på mig det viktigaste för att ta mig hem levande: En liter Козацька Рада vodka och tre liter björksav på burk men måste tjuvsmaka lite sav för att få rätt stämning. Taste of home, nice. Det här är ju helt perfeeeeee...faaaan också! Jag är ju utanför EU och lär ju inte få forsla in en öppnad burk med suspekt vätska genom tullen. Happ, finns bara en sak att göra. 
Solen steker och Lau tittar på mig som att min hjärna är gjord av navelludd när jag sitter kallsvettig och våldklunkar ur min jätteburk med björksav.

Comments

2025-02-06

Comment code: Ask author if the code is blank