Tyskland har några charmiga egenheter som jag och mina historiestuderande kamrater presenteras med under dagarna, tankeväckande saker vi spekulerar kring medan vi turistar runt och gör staden osäker. Sammanfattat kan man säga att vi dricker, skrattar, pratar om filosofiska och historiska saker och spelar kort.
Tyskar är trevligt folk, snackar med en del randoms, frågar efter vägen och skämmer ut mig med min ickekommunikativa tyska
. Berlinarna verkar ta saker med en nypa salt och en axelryckning vilket är skönt, de verkar lite stressade förstås men det är vad som händer i stora städer. Har man inte rätt tempo förgås man, eller blir överkörd. Berlinare kör nämligen lite för snabbt. Staden i sig är en blandning av tråkiga lägenhetsblock från 60-talet och jättemysiga gamla hus, broar och bakgator med en äldre look. Bombningen av staden och öst/västs olika designstil i återbyggnaden gör staden till ett lapptäcke av stilar, något som är intressant i sig men förstås synd då jag gärna sett mer 1800-tal på gatorna. Det är överlag ett schysst ställe, kebaben är A+.
Men i vissa saker verkar infödingarna fått om bakfoten. För det första skulle tyskarna behöva anlita japanska ingenjörer vad gäller toaletter. Varannan porslinstron i huvudstaden har nämligen en inbyggd upphöjd platå där din "Kot" landar och ligger kvar för din begrundan tills toaletten spolas.
De enda två godtagbara teorierna för denna katastrofdesign är 1: Att Berlinborna generellt har stora bekymmer med magen och ofta måste kontrollera sin "produkt" för att efter manuell inspektion kunna göra en höftning på om de är sjuka eller inte
. Eller 2: Att den som skapade den första standardmallen för alla toaletter i Berlin slog i skallen halvvägst igenom ritandet av ritningen, drack för mycket åttakronors-vin (vi kommer till det) eller alternativt höll pappret som behandlar avloppskonstruktionen uppochned.
Engelska är också konstigt nog ett problem här, det verkar helt enkelt inte vara tyskarnas cup of tea. Jag spekulerar vilt att de flesta Berlinbor är flerspråkiga men samtidigt verkar deras samhälle aktivt begränsa möjligheten att lära sig och träna på ett extraspråk. Engelska brukar som vi vet till stor del komma gratis som kunskap iom all vår engelskspråkiga media men här i Tyskland är alla filmer dubbade, ofta katastrofalt dåligt och de flesta skyltarna saknar översättning. Att dubba film är för mig inte det bästa att göra allmänt. Testa själv att se en engelskspråkig seriös (otecknad) film som dubbats till ett annat språk, vanligtvis är det en sämre upplevelse. Det är helt enkelt skott i foten kan man säga eftersom det tar bort mycket av skådespelarnas arbete och bryter inlevelsemöjligheterna eftersom det direkt känns overkligt med läppar som rör sig felaktigt och ur sync
. Varför det finns en rädsla för (i brist på annat) det mest universella språket i världen är ett mysterium. Någon britt måste ha trampat Bismarck på tårna eller spillt te i hans skjortnacke på någon fest eller något. Oviljan till engelska verkar djupt rotat och mystisk.
Ytterligare en intressant sak är att alkohol verkar vara väldigt viktigt för tyskarna, pubar och happy hour restauranger är A och O här. Priserna är reko men det öppnar sig en helt annan värld när man går in på Lidl, nu snackar vi priser. En oväntat stor proportion av butiksytan är systembolagshyllor och priserna är oroväckande låga. Självklar finns några internationella märken för helt ok kostnad men utöver detta finns det egna lågprismärken som i princip ges ut för Hutongpriser. 50 för en vodkaflaska, hittade en 75:a gin för 40. För 15 kr får du en 10 procentig litersburk med starköl, en vanlig billigare flaska kostar kring 6-7 kr. För 8 svenska kronor får du en liter rött/vitt. Justja
.. "8kronorsvin".. när jag blev tillfrågad vad detta smakade kunde jag bara konstatera att det smakade åtta kronor. Inget kan förväntas eller eftersökas när man betalat åtta kronor. Ribban är så låg att den inte går att identifiera. Alkoholen måste innebära ett fantastiskt slitage på de stackars tyska medborgarna.
Utelivet var lite mer grovhugget och smutsigt än vad man är van vid med. Kl 2 på Warschauer Straße var det drösvis med punkare, reaggefolk, rockare och synthare som fortfarande strömmade till gamla industribyggnader där det ur små opassande lokaler bolmade ut musik och cigarettrök. Folk, lokaler, gator, ja allt var mer opolerat och spektakulärt på något sätt. Istället för att uttrycka någon form av norm för vad som är "snyggt" var många klädda i helt egna kreationer som var helt klart visade mer personlighetsuttryck än vad du hittar på de standardiserade och till 94% homogena klubbarna i Umeå. Med 30 meters mellanrum blev man erbjuden lite droger eller pekad in i en oskyltad mörk gränd med löftet att det finns en klubb där nere
. Förväntade mig att närsomhelst höra Die antwoord live i någon gammal slaktlokal. Fantastiskt.
Det är trots vårt höga tempo en kul upplevelse och trots trötta fötter och starkt dricka så är det överraskande mycket energi kvar på kvällar och nätter. För mig är det väldigt kul att resa med människor jag inte känner väl men samtidigt inte bara träffar för kvällen.
Upp som en sol, ned som en pannkaka
Sunday, May 10, 2015
Berlin, Germany
Other Entries
Comments

2025-02-13
Comment code: Ask author if the code is blank
Mamma
2015-05-27
Tack för detta!