Coming out with flying colors

Tuesday, June 07, 2016
Gmund am Tegernsee, Bavaria, Germany
Innan vi vet ordet av har vi kört igenom Sverige och står på långtidsparkering Alfa utanför Arlanda. En vänlig själ har lämnat en mikro i den lilla obemannade toalettstationen och vi pressar i oss så mycket varmt vi kan för att sova så gott som möjligt i bilen. Detta visar sig dock svårt och Joakim von Ankas liv av Don Rosa räddar mig de sista timmarna in på morgonen. Sverige är fortfarande kallt och gråtrist och vi skyndar mot planet för fly försommarens fasor.

Väl i München går vi raskt och handlar gas till vårt kök och sätter oss direkt på tåget vidare söderut till Gmund utan så mycket som en minuts försening . Det smärtar något att springa vidare direkt från denna historiska ölkällarutopi men vi vet inte hur lätt eller svår vägen framför oss är och därav är vi mer eller mindre tvungna att röra oss framåt. Anledningen till dessa bekymmer att planera tidsmässigt är att alla vägar och trekkingleder som det finns information om alla är planerade för människor utan nämnvärd packning, under ok väderförhållanden och med en och annan inplanerad bussresa över. Vi bär en ryggsäck med mat för två veckor, vatten, tält och vädret under försommaren är det regnigaste på året. Som grädde på moset är vissa leder enligt utsago dåligt skyltade och ibland knappt skyltade alls, något som bäddar för att vi går fel i någon av de lägre skogarna, under försäsongen kan dessutom flera leder vara stängda på grund av snö eller jordskred. Allt detta gör att vi går en osäker framtid till mötes, att slappna av i en ölkällare eller shoppa lederhosen är med andra ord inte klipskt.
Tågkonduktören ber oss snällt acceptera andra tåg vi passerar ("accept the train on your left") och snart når vi Gmund . Denna visar sig inte vara en sömnig liten arbetarstad utan snarare ett sommarhusparadis med fantastisk utsikt över sjön Tegernsee. Här dricker vi och käkar wienerschnitzel i värmen så att vi har ett sista gott mål i magen innan avfärden ut i vildmarken. Jag själv blir så ölkär så jag mest bara sörplar det, bayerskt öl har jag nämligen väntat länge på att avnjuta på plats, alltsedan jag besökte Berlin och fick försmak. Till och med Adam gillar ölen, och när han gillar det, då är det bra skit.

Vi traskar ut längst strandpromenaden före schemat och arbetar oss så småningom upp på skogsvägen ett hundratal meter ovanför sjön för att i solnedgången först passera mysiga små bondgårdar och sedan villa runt i den vackra skogen. När det mörknar inser vi dock att vi borde hitta någonstans att sova och arbetar oss ned till den plana marken igen för att nu inse att samhället Tegernsee (vid sjön Tegernsee) är långsmalt och sträcker sig hela vägen ned förbi den södra änden av sjön med väl inhägnade ytor . Vi går in på natten innan vi blir desperata och väljer att i tysthet slå upp tältet på en åker bakom ett par gårdar. När jag på morgonen väcker mina resekamrater möts jag av två fantastiska reaktioner. När jag petar på Fredrik sätter han sig halvt upp, spärrar upp ögonen och blänger argt på mig som om han ska knäcka mina spinkiga armar jag använder för att göra fredliga tecken mot honom. När jag petar på Adam börjar han åla runt, småskrika svagt och gnyr som om han torteras av min lätta klappning. Vilken fantastisk morgon.

När vi sedan försöker få ihop tältet hör husets hund oss, springer fram till staketet vid vårt tält och börjar skälla ut oss. Vi slänger ihop allt, älgar därifrån och stannar först att äta när vi nått skogarna vid bergens fötter. Outmeals rispudding, som jag glatt väljer för att lyxa till det är totalt oätlig kall, men förbisett denna urusla start på urätandet av ryggsäcken så visar sig resterande och mjukkonserver vara oväntat goda . Trots att det ofta rör sig om väldigt oljiga och chillistarka saker (för att öka kalorimängd och dölja halvdassig smak) så är jag väldigt nöjd med dem. Den frystorkade maten är ännu bättre och trots att jag äter den mat jag kom över när jag gick lumpen (Vilket innebär att den i flera fall gått ut år 2005, dvs för över tio år sedan) så är den helt fantastisk. Nötblandningar och choklad är även de ovärderliga och smakar otroligt gott när man fryser, ömmar och är trött. Det i matväg mest eftersökta och legendomsusade under resan blir fredriks Varma koppen med blåbär och hallonsmak som senare visar sig kunna slå liv i vad som närmast kan liknas vid ett stelfruset lik.

Adam är det mest synd om, han har endast kommit över ett femtontal frystorkade Chicken-curry paket som han nu kommer äta dag ut och dag in så fort vi går i bergen. Emot slutet av resan har han utvecklat någon form av stockholmsyndrom och pratar återkommande om den goda smaken eller att han är sugen på lite Chicken-curry.

Fredrik påpekar att Adam vid detta tillfälle är, jag citerar: "Trasig", slut citat.

Comments

2025-02-11

Comment code: Ask author if the code is blank