Jai Wolf - Indian Summer

En relativt smärtfri resa väntar med väckning kl 4 för tullkontroll och skrålig kroatisk morgonradio men vi är överväldigande lyckliga att komma ner till värmen, vattnet och drinkarna vi pratat om under de många vandringstimmarna i de dimsvepta, kalla bergen. Kroatien är nytt och bjuder på något jag inte sett sedan jag var på Mallorca med familjen som ett barn. Klarblå vatten, beiga klippor, vita fasadväggar och orange tegeltak (Ordet orange är tro't eller ej oböjligt) i en färgkombination som närmast kan sammanfattas i ordet semester. Medelhavet har en tilldragelse som för oss skandinaver som har gjort vyerna här nere synonyma med vår uppfattning av familjesemester. Tänk efter själv, hur många vykort har ni inte sett på kylskåp som föreställer ett litet samhälle vid havet i dessa färger? Jag förstår varför, även om jag själv inte är mycket för att glassa på stränder så infinner sig snart en nästan smärtsamt akut önskan att ligga med stjärten i vattnet och en drink i handen. Split är en turiststad och jag har inte mycket att säga om den, allt kostar för mycket och 95% av det som säljs är skräp, vill dock slå ett slag för baren Balthazar som inte bara visar sig vara vrålmysig utan även introducerar oss till Ožujsko, den helt klart bästa pilsnern i Koratien. Det var även en oväntad treat att få traska runt i och kring Diocletianus palats, romarna visste minsann hur man bygger en kejserlig sommarresidens. Ruinerna är dessutom både välbevarade och fortfarande brukade av lokalbefolkningen som hus och affärer vilket är neat. Vi kommer dock snabbt från storstadsvimlet, hittar en billig lägenhet att hyra och får det sedan väldigt trevligt på 12:e våningen med trötta fnissiga samtal och magisk kvällsutsikt. På morgonen sparkar vi in dörren hos Lidl och laddar för hela veckan med mat, snacks, vin, groggvirke och flakvis av öl. Alla förnödenheter forslas tillbaka ner till hamnen och kastas ombord på den lokala färjan, nu ska vi överge civilisationen och ha faktisk semester i en vecka! So-long etablerad excessturism!

Vårt hemliga gömställe vi spanat ut heter Prigradica och är troligtvis det perfekta resmålet för en avslappnad semester. Det lilla sömniga samhället har nätt och jämt ett närlivs, två restauranger som knappt får in tillräckligt med gäster och inget mer. Inga hotell, inga klubbar, ingenting. Prigradica går att nå med färja men den passerar bara en gång i veckan vilket även avskräcker folkmassor. De enda andra resenärerna vi ser är några par som vill ha det lite romantiskt och någon småbarnsfamilj som ville vara ifred en stund. Det är perfekt, helt perfekt. Vi får för en väldigt billig peng (mindre än 80 kr per person och dag) hyra ett helt hus för oss själva med kök, kyl, dubbla balkonger och dubbla badrum. Det kan inte bli bättre! Vi går snabbt in i ett mönster som ser ut som följer:

Det är extremt mysigt och jag har den mest avslappnande semestern jag tror jag någonsin haft. Laura kommer och möter upp oss vilket innebär ytterligare glada samtal och mer dumma idéer. Nu kan vi i detalj berätta om våra äventyr i bergen, om soldatgravar och obekväm skedning i våningssängar. Jag slåss mot solsting med allt läskande jag hittar, blir oväntat förälskad i King Caramel Adventure-glassar, jag och Freddy slåss om huruvida Ožujsko eller Karlovačko är bäst och vi tränar på att dyka fulast från piren. Vi söker en gömd grotta i samhället intill men den visar sig knappt vara en fördjupning i bergväggen, promenaden blir istället resan. Några av oss bränner oss så illa att vi måste vara djupt nere i vattnet eller påklädda för att inte förgås av den gassande solen. Vi skrattar och skäms. Det sitter en man och knypplar fiskenät utanför vår dörr, fjärilar landar på mina tår på balkongen, vi uppfinner nya drinkar. Tidlöst roligt och drömlikt. Havet är oväntat salt, tomt och fantastiskt välkomnande. Vi jagar undervattensskorvar, sjökorvar och bläckvarelser ofta i flera timmar. Allt är stillsamt och det kristallklara vattnet utmanar oss kontinuerligt att dyka djupare och längre in bland klippblock. Självklart så high-fivar jag en sjöborre och måste opereras av Isa och Elin, detta visar sig dock bara vara träning inför ett större kirurgiskt ingrepp senare. AI bestämmer sig för att impregnera sin fot med en miljon sjöborretaggar och det tar en hel eftermiddag att operera ut alla svarta nålar ur henne. Själv blir jag narkossköterska och ger offret  Dirty libres (Cuba Libres med dålig rom) för att hålla henne sövd. Även läkarlaget behöver drinkar för att hålla sig koncentrerade. Jag dricker själv av medicinen, somnar oturligt nog på jobbet och blir avlöst och avskedad.

Tänker jag tillbaka på Prigradica blir jag alldeles varm i hjärtat. Tack alla ni som kom.