Flâner un peu

Monday, April 23, 2018
Paris, Île-de-France, France
Och sedan en dag bär det av till vad jag tror är en av mammas mest önskade sevärdhet. Efter visst strul att ta sig dit p.g.a strejkande tågpersonal så vandrar vi upp längst trapporna till det troligtvis mest kända palatset i världen (eller näst mest kända, vi får inte glömma kinas förbjudna pärla) och får skåda solkungens kreation.
Hit har jag velat åka länge, Versailles är inte bara ett helt makalöst och ofattbart byggnadsprojekt som visuellt slår luften ur dig utan även en för mig intressant återkommande historisk plats där mången viktigt papper har skrivits under och många personer passerat. Visste ni till exempel att det var här i Versailles som freden för första världskriget skrevs under? Eller att det var härifrån de tyska statsmännen organiserade och klargjorde utformandet av den moderna tyska nationen under tiden de belägrade Paris? Eller visste ni att det var här som Amerikas förenta stater faktiskt erkändes och därmed blev en officiell nation och inte bara ett pack rebeller med en egen frihetsdeklaration. En av mina favoritlegende; den schackspelande maskinen "Turken" har stått på palatsets golv och det var här en av Sveriges mest äventyrliga historiska aktörer, Axel von Fersen, helst höll till. Allt möjligt skedde här, stora penseldrag i målandet av världens historia och små till synes obetydliga men ytterst intressanta historiska anekdoter.
Versailles är.. ja, det finns bara ett sätt att säga det: Överdådigt. Allt är stort, översmyckat, guldpläderat och häpnadsväckande. Att få se slottets bibliotek och musiksalar, dess biljard- och balhallar, konstflyglar och skrymslen är värt både trängsel och oljud. Bara att lägga ögonen på den mytomspunna spegelsalen är värt resan och det är lätt att se hur detta blivit ett sådant "måste se" för så många människor. Ludvig som ärvt det lilla jaktslottet Versailles från sin far såg först en plats att undkomma staden ur men sedan alltmer en plats där möjligheten fanns att bygga kronjuvelen i frankrikes krona, ett bländande mästerverk att ödmjuka den rikaste statsman eller kung som kom för att förhandla med nationen.
Ludde gjorde denna vision inte bara till sin besatthet utan en börda på hela den franska nationalekonomin. Miljoner och åter miljoner arbetstimmar lades ned i ett allt större och mer omfattande bygge som föll så ur proportioner att man måste se det med egna ögon för att tro det. Ett koppel jakthundar blev över tusen, ett tegelhus blev till en hel stad, med kyrka, bostäder och teaterhall, allt au chateu. Här kunde besökande se alla möjliga spektakel och byggen; en elefant från Kongo, världens största kungliga stall och en pitorresk miniatyrby i avbild av den franska landsbyggden (Hameau de la reine) där små vita lamm hoppade runt med blå rosetter kring halsen. Det som för mig personligen blir en chock är dock slottets "trädgård", jag hade läst mig till mångt och mycket om slottets proportioner och innehåll men det går inte att förstå promenadstråken, fälten, parkerna och de konstgjorda sjöarna om man inte ser dem själv. Den stora kanalen är så massiv att den nästan slår kunmingsjön. Det är helt sjukt.
Något omtumlade men väldigt nöjda återvänder vi så till Paris för att slutligt vända tillbaka till Sverige. Det har varit en hård vinter och en ännu hårdare vår och jag behövde semester.
Tack mamma och pappa för att jag fick följa med.

Comments

Mamma
2018-11-04

Tack för att du ville följa med, och tack för all guidning. Puss!

2025-02-07

Comment code: Ask author if the code is blank